Växelbruk är ett av de mest använda orden i diskussionerna om hur jordbruket kan bli mer hållbart. Men det fungerar även bra i en trädgård.
Växelbruk innebär i korthet att man odlar olika växter på samma jordyta, efter varandra. På detta sätt kan man ta till vara växternas olika egenskaper. Vissa växter tar nämligen upp väldigt mycket näring från jorden, medan andra istället binder näring i jorden. Denna näring kan då utnyttjas av andra, mer näringskrävande växter, som planteras senare, i samma jord.
Om man i stället planterar samma växter i samma jord år efter år, kommer näringen att försvinna från jorden. Detta kallas för jordtrötthet. Det finns även sjukdomar och andra skadegörare som specifikt angriper vissa grupper av växter, och som inte försvinner när växterna dör. Istället övervintrar de i jorden, och när nya växter av samma typ planteras på våren kan de angripa även dessa.
Man behöver inte gå långt tillbaka i tiden för att komma till den period då växelbruk var den allmänna formen av odling i svenska trädgårdar. Detta förändrades när konstgödsel blev tillgängligt på konsumentmarknaden. Idag vill många dock odla ekologiskt i sina trädgårdar, och därmed ökar också intresset för växelbruk.
Vilka växter ska man växla mellan?
För att växelbruk ska fungera kan man inte plantera vilka växter som helst efter varandra. Det är viktigt att få till ett kretslopp där växterna kompletterar varandra. Ett exempel på en bra växtföljd är följande.
- Tillför näring
Första året planterar man växter som binder näring i jorden. Detta kan vara baljväxter, som fixerar kväve från luften, eller gröngödslingsväxter som kan ligga kvar i jorden och ge ytterligare näring. - Växter som kräver mycket näring
År 2 kan man välja växter som pumpa, lök och kål som kräver mycket näring. Tack vare de växter som planterades året innan kan de ta upp tillräckligt med näring. - Växter med medelhöga behov
Tredje året kan man sätta växter som rotfrukter, sallat, lök eller kryddväxter som persilja och dill. Dessa växter klarar sig på en mindre mängd näring, och en del mår till och med sämre av för mycket kväve. - Växter med mycket litet behov av näring
En anledning till att potatis har blivit en så populär gröda i Sverige är att den klarar sig på mycket lite näring. Mellan potatisplantorna kan man plantera bondbönor eller rädisor. Ett annat alternativ är perenna växter, som jordärtskocka, som man kan låta vara kvar i jorden över nästa skifte.
Naturligtvis behöver man inte odla samma gröda på all sin jord. Många väljer att dela in täppan i fyra delar. På varje del roterar man sedan mellan de fyra skiftena. På detta sätt har man alltid både potatis och dill till den i sitt trädgårdsland. Man bör alltid anteckna vilken del av jorden som är i vilket skifte, för att vara säker på att odla rätt grödor i rätt ordning.
Att odla på detta sätt minskar behovet att gödsling, men beroende på vilken typ av jord man har kan det ändå behövas. Det gäller framför allt under skifte 1 och 2. Det är heller inte fel att blanda ned kompostjord.